En kort historik
Flamenco i Barcelona
Hur en andalusisk konstform nådde Katalonien: ett gitarrstycke från 1860, tablaons framväxt och Carmen Amaya, dansaren född i Barcelonas Somorrostro.
Boka din plats på City Hall ↗En andalusisk konstform i en katalansk stad
UNESCO kallar Andalusien för flamencons hjärtland, med rötter även i Murcia och Extremadura. Barcelona ligger långt från detta hjärtland, och ändå har staden varit en del av historien i mer än ett och ett halvt sekel. De skriftliga spåren går tillbaka till 1860, så en flamencoshow på Rambla Catalunya är en del av en lång tradition, inte en transplantation.
Ett gitarrstycke skrivet 1860
Wikipedia daterar ett av de första verk som räknas som flamencogitarrsmusik till Barcelona. Det är en rondeña för sologitarr av Julián Arcas, född i provinsen Almería, daterad till staden 1860. Detaljen spelar roll eftersom den visar att flamencogitarren tidigt blev en solokonstart, fri från sångaren. Den solotraditionen växte senare till den konsertflamencogitarr som en timslång föreställning nu bygger på.
Från cafés cantantes till tablaos
Professionell flamenco växte fram i cafés cantantes, nattbarer som gav artisterna en scen, och den första av dem, öppnad av sångaren Silvio Franconetti, placerar Wikipedia i Sevilla 1842. Dessa lokaler hade sin storhetstid från mitten av 1800-talet in på 1910-talet. Tablaos, de mindre scener som ersatte dem, spreds under 1960-talet. En föreställning i dag följer fortfarande samma modell: en dedikerad sal, en scen och ett kort program med artister som lever på detta yrke.
Carmen Amaya, född i Somorrostro
Dansaren Carmen Amaya föddes i stadsdelen Somorrostro i Barcelona i en romsk familj. Hennes far var gitarrist som spelade på barer, och som barn dansade hon med honom om nätterna. En varietémanager, Josep Santpere, introducerade henne för större scener, och hon debuterade på Barcelonas Spanish Theatre. Strax därefter uppträdde hon på Palace Theatre i Paris. Hon blev känd för ett fotarbete som en gång var förbehållet de bästa manliga dansarna.
En världsscen
Amayas karriär förde henne långt bortom Katalonien. Hon seglade till Buenos Aires 1936, medverkade i filmer, uppträdde på Carnegie Hall 1941 och uppgavs enligt Wikipedia ha blivit inbjuden av president Roosevelt att dansa i Vita huset. När hon återvände till Spanien framträdde hon igen i Barcelona, på Tivoli-teatern. För många besökare är hennes namn det snabbaste sättet att förstå att Barcelona har frambringat stor flamenco, inte bara varit värd för den.
Hyllad hemma
Barcelona hedrade Amaya med sin turismförtjänstmedalj och byggde senare en fontän i hennes gamla stadsdel Somorrostro, som ligger längs Paseo Marítimo. Wikipedia noterar också att hon dansade för kung Alfonso XIII vid öppningen av världsutställningen 1929. Efter hennes död 1963 restes ett monument till hennes minne på Montjuïc 1966.
Varför historien spelar roll på din plats
Inget av detta behövs för att njuta av en timme flamenco, men det förändrar hur timmen känns. Gitarrsolot är inte bara ett ackompanjemang till dansen: det har sin egen historia, som denna stads källor för tillbaka till 1860-talet. Dansarens fotarbete har en mästare född i Barcelona. Och salen du sitter i härstammar från de cafés och tablaos där professionella först kunde leva på sitt yrke. Du ser ett yrke med en historia, inte en folklig uppvisning.
Flamenco i Barcelona i dag
Barcelona behåller sin flamenco i teatrar, källare och lokaler runt gamla stan och Eixample, och man undervisar också i konsten: Wikipedia listar Superior Music School of Catalonia bland de konservatorier som har flamencostudier. De en timme långa föreställningarna som erbjuds idag är ättlingar till tablao-traditionen, formade för besökare som har en kväll, inte en hel natt. De ger en snabb väg in i en lång historia.
Källor